alla dessa trista besked

igår var till en början ingen bra dag... sen blev den bättre... å sen lite sämre igen.. för att sluta rätt bra =)

skulle följa med lilla syster yster till lab för att ta blodprov. Ärtan, våran lilla gröna bil, har krånglat en del (&!%¤#%) så jag var förberedd på en promenad eftersom roger hade den andra bilen till jobbet. ställde ingen klocka i förrgår eftersom jag med blint hopp litar på sixten som väckarklocka. Inte denna dagen visade det sig. Vi vaknade halv 8 (då vi skulle behövt gå hemifrån).. så upp, ringa min andra syster och väcka henne och säga att hon fick följa med nuttis till vårdcentralen. Ringa nuttis, be om ursäkt och säga att det ändå var ordnat.
Men ändå en bra dag.

Sen vet jag inte vad som hände; fick som vanligt städmani, fick ingenting gjort, tittade på mina smutskläder som låg på golvet i badrummet efter att jag hade duschat och orkade inte ta upp dom och gå med dom till tvättstugan. Telefonen ringde om och om igen.. förstod dom inte att jag inte ville svara!!
dåligt samvete för sixten, arg på mig själv, irriterad på folk.. kombination omöjlig...

Behövde iaf ut sen för sixten och neli skulle vara hos moster under eftermiddagen. Ringde roger, fortfarande ingen skön känsla. kom fram till jessica, hjälpte henne i trädgården lite och vips.. mådde bra igen =) sms:a roger och förklarade för honom att jag är så glad att han finns...
ner å hämta fröken bus på dagis; promenad till moster. lämna barnen. åka med tobbe (nelis pappa) till borås - videokväll på habiliteringen; de har filmat barnen under hösten på musikgruppen.. det är så kul att se!

väl uppe så var det flera barn där.. men då kunde ju neli följt med!! jaja...
dom öppnar iaf med att säga att grupp- och kursverksamheten på borås habilitering lägger ner vid årsskiftet... Man tackar! Och våra barn tackar!

hem till syster J igen, hämta barn, äta kebab.. för att sen åka hem.. å gå direkt i säng tillsammans med jonas helgesson...

han lixom vi flyttar bussar... varje dag...

en vecka i livet...

den senaste veckan har bara sprungit bort... men den har varit härlig! förra lördagen fick vi besök av två härliga CP-familjer; med två underbara ungar - noah & jolina... som vanligt springer timmarna... Men nu längtar jag till att få träffa bara CP-mammor och CP-pappor med för den delen =)
Har iaf bestämt med en av de underbara att vi ska ut och äta och dricka vin asap i januari; prata skit, skratta och kanske gråta en skvätt... härligt ska det bli...

i fredags åkte jag till min syster efter att jag lämnat neli på dagis... skulle följa med henne till läkaren och sen skulle hon permanenta storasyster... Hos doktorn gick det bra; vi skrattade och försökte få henne i kassan att förstå det roliga att få två besök på VC till priset av ett (både DSK och DR för 100kr). men den bekanta Johansson-humorn gick inte hem där...
PÅ väg därifrån skulle jag backa ut bilen som stod nära en stenmur; farligt nära visade det sig. Besöket på VC blev uppenbarligen dyrare än 100kr; vad kostar det att ta bort repor och lacka om lampan och skärmen å bilen?? till mitt försvar hör att jag pratade i mobilen samtidigt... Lr kan det räknas som ett försvar eller bara som jävligt dumt?!?

Permanenten gick väl sådär; vart de svallande lockarna blev av det kan jag inte svara på.. Men om där finns en och annan småfågel därute som saknar nånstans att bo finns det alltid en plats i mitt hår...

Igår hade vi en heldag med barnen.. Först eldorado i göteborg; vilket ställe... Cornelia älskar det, ch det är människor som henne där! Nån sitter i rullstol, nån går om än lite stappligt; nån har en miniwalk/bronco/pony... Hon njuter.. vi njuter.. för vår egen, men framförallt för hennes, skull...

sedan toys r´us på hisingen. Neli fick springa i miniwalken... Och sprang det gjorde hon än hit, än dit- Det ville hon, den där tog hon osv osv... Med en McDonald´s-paus på mitten lyckades vi stänga även den affären. Vi har nog någon form av rekord i att stänga affärer i vår lilla familj. Många skulle säga att vi är ute för sent och är tidsoptimister, men jag skulle vilja säga att det beror på att vi har det gott, myser och lixom glömmer av petitesser som öppettider...

helt plötsligt idag fick jag egentid! Roger och Neli satte sig och gjöt gipsfigurer; sixten levde rövare i Nelis rum... Och helt plötsligt visste jag inte vad jag skulle göra... I vanliga är tiden så planerad att man vet att mellan den och den tiden när sixten sover och neli står i hippon och tittar på film ska jag göra detta.. Men så blev det inte idag.. Och herre; då visste jag inte... vad. jag. skulle. göra.
så jag hamnade här.. med en kopp kaffe. och gäspen i mungipan... och med en härlig känsla i sinnet...

ha en bra dag alla... det har vi =)

kram

sitter här och sitter

sover hos min syster inatt.. och det har ingenting med tidigare inlägg att göra... bestämt en vecka tillbaka.. roger behövde sin egentid; inte bara den utanför hemmet, utan oxå den i hemmet, själv... utan mig, utan barn...

så jag sover hos min syster inatt; jag och sixten... Cornelia är hos sin pappa., men imorrn ska jag och fröken till öronläkaren; vilken gång i ordningen vet jag inte... det rinner, det geggar, det byter öra... å vi är rädda att det hörande örat ska ta skada av inflammation efter inflammation... men hon är som vanligt tapper våran tjej, som vanligt tapper... Den som ändå kunde föreställa sig vad som krävs av henne för att göra allt det hon gör... att vara den hon är =) våran tjej...

ikväll ska roger spela elgitarr för grannskapet... glad att jag inte är hemma.. dels för att öronen skonas.. men så är jag heller inte så mucket för det.. dansband, pojkband och framförallt vår käre lasse är min grej. och cornelis.. finns ingen, och här skryter jag ;), som är så bra på att sjunga hönan agda som jag är; det är i min själ en sanning.

trött i ögonen nu; dålig sömn, mycket tårar idag, rengöringsmedel från ett hem som håller på att bli julfint. men glad. och fridfull på nåt sätt. lugn och rofylld. känner mig bra. och framförallt lycklig.
vill bara ha mig, neli, sixten och roger.. ingen annan-. min familj är inte större än så; samtidigt som den visst är det. men vi fyra; det är vi...

må gott.. sov gott...

att hitta sin balans

Det hände en grej för en å en halv vecka sen... I korta drag kan man säga att R ramlade ner på jorden ordentligt, lr sprang in i den där väggen som vi egentligen borde upptäckt tidigare; han sprang in i den ordentligt... så tror jag att det var i alla fall.
Ambulans, barnvakt, oro... Men ingen gråt, inga tårar.. ska inte visa honom att jag är orolig, att jag inte vet om jag vågar släppa honom med barnen, ska han verkligen köra bil? samtidigt som jag måste putta honom framåt... du måste våga, ha inte dåligt samvete, inget hände, du körde inte av vägen, vi mår bra...

för varje dag som gått sen dess har jag funderat, ältat, vänt... vad var det egentligen som hände? kommer det hända igen? vad betyder det för våran familj, för oss? Hur kan jag hjälpa honom... utan att ömka, utan att klandra...

men han klandrar mig... mig och barnen... det sa han idag... visserligen i vrede.. men ändå? kan man på eget bevåg lägga till ilskna/panikslagna/rädda människor till kategorin - av dem får man sanningen (tillsammans med barn och fyllehundar).. tror egentligen inte han menade det så... på det sättet.. men vi har alla del i hur han mår; självklart har vi det. men ingen bär all skuld.

vi har sagt till honom att han måste tänka på sig själv; att ta hand om sig själv... men nu... nu har det gått överstyr.. min man är inte min man längre.. han är precis som vanligt, men ändå så olik sig själv.. det är det där med att hitta sin balans.. inte allt, inte inget; men lite av var.. det jobbar vi med nu; var för sig men samtidigt tillsammans... vi klarar detta oxå, som allt annat...

tillsammans har vi en bi-polär sjukdom, jag och Roger... Han står för maniskheten och jag står för depressiviteten... vi bildar ett bra par :)

de mina...

just nu vill jag bara visa er mina änglar.. stora som små =)

är han så gnällig egentligen?

bara varit jag och sixten hemma idag...

och som svar på frågan däruppe.
JA DET ÄR HAN!
av 10 timmar mellan morgonvaket och nattsömnen har han sovit, säg 1,5timmar. sen har vi varit och handlat, tog en timme. då har vi 7,5 timmar kvar av hans dag. total ättid av dom, cirka 1,5 timme.
återstår 6 timmar. burit på honom 1 timme av dessa. kvar 5 timmar.
han har lekt själv eller med katten Fritta totalt 1 timme.
Kvar är 4 timmar av gnäll och dra mamma i kjolen-beteende; något jag inte uppskattar. Därför trött i huvudet nu :/

Säger inget mer om det.. Imorrn är en ny dag.. Å då jäklars min bästa herre ska vi komma överens... =)

Ta hand om...

liten blir stor.. eller har hon varit det hela tiden?!?

var på informationsmöte på grundsärkolan igår... Närdom frågade efteråt vilka tankar som kom till oss kan jag bara citera min man:
-"det enda jag kan tänka på är att hon börjar bli så stor"

Cornelia.. Mammas tjej som jag vet börjar bli stor... Men så stor? Skolan? Men jag då?
Det var ju igår som vi kämpade med att hon skulle lyckas hålla sitt lilla huvud centrerat i mitten, när vi trugade med leksaker för att få henne att lyfta sitt lilla ansikte mot oss, om än aldrig så lite. Det var ju inte länge sedan vi blev överlyckliga när hon gick i sin gåstol och faktiskt förflyttade sig! Det var bara häromdagen som jag klippte hennes första hårlock. För bara några dagar sedan tecknade hon sitt första ord!...

Nej, malin... Hon är stor nu... Ni har tom smugit in ett par svordomar bland tecknen ni lär henne för att hon som andra barn ska kunna svära å sedan få en tillsägelse.
Igår var det som hon var på dagis och lekte med sina kompisar. Det var inte så längesedan hon sprang ifrån dig i affären; på egna äventyr.
Det var häromdagen som hennes moster gjorde snygga rastaflätor i hennes långa ostyriga hår. För bara några dagar sen ville hon vara för sig själv och bad dig gå och stänga dörren efter dig...
Nej, malin hon är stor nu...

flytta bussar

slår ett slag för ett fantastiskt initiativ! å vad det ska bli roligt!!

saknad...

Cornelia är hos sin pappa denna veckan... Saknar henne med en intensitet som inte ord kan beskriva... Går in på hennes rum på kvällen när det är dags för mig att lägga sig, en sista smekning över kinden innan natten kommer.. Men hon ligger ju inte där... Hon snusar ju så gott hemma hos sin pappa..
Tänk hur bra hon har det egentligen, våran stora tjej... så många människor som älskar henne, som är där för henne...
Innebär det då att jag är en stor egoist som verkligen vill att hon ska vara här jämt.. Ta ifrån henne tiden med sin pappa. Ta ifrån T tiden med sin dotter...
Kan inte svara på såna frågor...
Vet bara att det gör ont...

inte haft tid..

har haft en bra helg =) men en son som inte riktigt är nöjd, inte riktigt kommer till ro... fel period i livet, utvecklingfaser, mycket fläng... många förklaringar finns det... lr så är det bara så det är just nu..

var på markbor mot rasism i lördags, med syster N och vän S med barn E. Kul! provsmakade mat; de finska priogerna var riktigt riktgit goda!

Fars Dag i söndags.. Jag & Sixten bakade scones till R. Fick frukost & present på sängen.. Mysig förmiddag. Roger skulle jobba sen; jag å Sixten åkte till mormor och "morfar" och firade Fars Dag.. H, på många många sätt är du min far...

en bra dag

idag har varit en bra dag... det enda jag måste lära mig är att sluta tänka i timmar.. om jag är hemma tills då hinner jag göra det tills dess, det tar så och så lång tid..! vart lutar det egentligen?

varit i hyssna och hälsat på vän S. Ibland kan det vara smärtsamt att vara där, eftersom hennes dotter är lika gammal som N. Det kan göra riktigt ont ibland när jag tänker på hur mycket kul dom skulle haft; kunde ringa varann - sova över, leka, hitta på spännande saker... så jag gör som vanligt. tänker tanken och stänger sedan in den i det där skrymslet inom mig där allt jobbigt får bo.

men som sagt! det har varit en bra dag... vi åt kebab, drack för mycket, rökte dock för en gångs skull inte för mycket, bara lagom =) och hon övertalade mig att köpa en del av hennes skönhetsprodukter från mary kay, saker hon beställde i en svag stund kände att hon skulle bli en toppenförsäljare av dessa dito =) funkade ju på mig iaf... trots sektstilen de har på sina sammankomster; betygssätt på kläder, hår, makeup och sånt... allt för den vackra rosa bilen, som i verkligheten de under får arbeta för att arbetsledaren ska få... ja suck.. men grejerna fungerar på min hud; efter ett par veckor.. de första två veckorna presenterar jag mig själv som malin prickekorv.. men, kort sagt.. det var en win - win situation (när får man annrs använda ett sånt uttryck!?!) S skuld till sig själv blev mindre och jag köpte bra grejer till ett bra pris... Lr ja, det va egentligen inte, för priset har vi inte bestämt än...

Idag hade jag då samtalet med Nelis pappa; om att hon borde bo hos oss mer. Var faktiskt (!) lugn och saklig, drog mina argument, berömde honom för det han gör, kritiserade honom för det han inte gör.. sa att det inte är nåt som kommer vara för evigt, utan att det känns som att det är bra just nu, för honom, för oss, men framförallt för henne.. han kändes som att han skulle suga mer på den karamellen...

neli åkte till sin pappa idag, roger jobbar, sen ut med jobbet, sover där för att börja jobba imorrn igen.. bara ja å sixten hemma alltså.. en lugn kväll för mig själv tänkte jag.. liten pajk somnar tidigt.. trodde jag.. sixten sov i bilen hem från S och var därmed inte trött när det var dags för honom att vara trött.. Men oj vad jag har skrattat!! den ungen; att katten Fritte godtar detta.. dra i svansen, rycka i öronen, hålla i den lurviga pälsen och gosa in hela huvudet.. Och skratta förstås...
saknar min dotter, mer för varje gång hon åker till si pappa.. vet att hon behöver honom oxå.. men när tiden är så knapp och går så fort den veckan hon är här känns det som att man inte har hunnit vara med henne när fredagen kommer.
jag förstår hur man kan dö av brustet hjärta; mitt brister lite grann varannan fredag..

har två härliga ungar =) och en underbar man =)
och har ätit god prinsesstårta till kvällsmat =)
(hur gick sången? ja, på måndag, ja då ska ja börja banta... =)

ta hand om varann...

vänner och familj

hej..

vi är ett stort gäng CP.mammor och pappor som näterkar via mail. det senaste har vi diskuterat kring vänner som har försvunnit. tänkte att jag skulle skippa att vara med i den diskussionen, trots att det ligger mig nära hjärtat. att ligga nära hjärtat innebär här att det gör ont, nästan för ont ibland. men jag satt och läste blogg igår och blev så inspireras att sophia var så öppen och stark att jag kände att jag oxå kan.

När jag var yngre hade vi fullt hus för det mesta; hittade alltid på något, var aldrig hemma. när jag och cornelias pappa träffades var det partaj, det var fika, det var umgås... Så blev jag gravid, fortf mycket utgång, utan alkohol dock. fortfarande mycket fika, fortfarande mycket umgås.
så föddes då mitt hjärta; både bokstavligt och bildligt... och det var fortfarande mycket fika och mycket umgås. Sen började möten, träffar och annat komma, iom att vi blev inskrivna på hab. man hade inte alltid tid; det bar lite mer emot att skaffa barnvakt osv.. När neli var liten var hon ganska jämlik sina jämnåriga men ju äldre hon blir desto mindre lik dem blir hon; dvs hon blir också tyngre och tuffare att "jobba med". på många sätt är hon enklare, men på många sätt svårare.

idag sitter jag här och har inte en enda vän kvar från då... det skär i hjärtat, skulle ljuga annars. samtidigt som det startar igång tankar om riktiga vänner, i vått och torrt, i med- och motgång.. är det riktiga vänner som inte fortsätter ringa för att man inte alltid har tid eller lust eller ork att hitta på något? för att man inte alltid är på humör för att prata? nej, jag tycker inte det.. De flesta dagar är jag precis som jag brukade, på de flesta vis. andra dagar är jag precis tvärtom. men så sätt har jag alltid varit sådan att jag drar mig undan när det blir för mycket; börjar umgås igen när kurvan går uppåt. den största skillnaden på mig nu och då är att jag har ett MYCKET större behov att få vara ensam, helt själv. Det kanske helt enkelt beror på att jag aldrig är helt själv.. därför blir behovet större.
har inte många vänner idag, bekanta finns men inte vänner. Min man är min bästa vän; mina systrar är där oxå...

Mina systrar.. min familj...
ända sedan cornelia föddes har jag 100%-igt kunnat lita på att söstra J och N finns där när jag behöver, tar emot mig när jag faller. Kan ringa mitt i natten, åka dit för att gråta, skratta, få hjälp, eller bara vara. Tack! Mamma hjälper till hon med; hon är mormor på riktigt... Tack!
sen har jag en syster som inte kan Neli; hon har inte visat intresse för att lära känna henne och jag har inte försökt. Bor längre bort med..
Där är också problemet... jag har ett mycket stort behov att folk visar att dom är intresserade, att dom vill hjälpa till. Ser jag inte det så skiter jag i det. Syster J sa till mig: du vet att vi finns här för dig... Men malin, du måste lära dig att svälja stoltheten och be om hjälp. Smärtsamt, sant och skapar tårar.

I år har det varit jävligt! Riktigt jävligt. Kan inte räkna de dagar och kvällar jag har gråtit själv, med roger, med barnen... Ingen som ser, ingen som vet.. Funkar fasaden funkar det inre..?

Jag jobbar på att hitta min grej; vill så gärna vara aktiv och jobba för Neli och hennes likar.. men vet inte vart jag ska börja eller hur det ska gå till...
behöver, behöver, behöver...

avslutar med att svälja stoltheten och be om hjälp....

/malin

helgen som var

jobbade dag i fredags... slutade i tid så ja kunde hämta neli på dagis =) bara vi hemma sen... fikade å myste ner oss på soffan framför Pippi (men den e inte så bra längre)... Roger och sixten kom hem, hade hämtat L.. Tacos, Idol å somna på soffan... FREDAGSMYS!

Lördag jobbade ja 7-21... två timmars rast på mitten.. tillbringade dom i anhörigrummet på hemmet... sov som en gris.. vakna frusen.. när jag kom hem hade flickorna tjejkväll.. hade ingen annanstans att vara antar ja.. för annars springer dom ju inte ´direkt ner dörrarna till oss.. Att bli utnyttjad är underskattat.. Skämt åsido... Tycker det är bedrövligt, jobbigt och hemskt att se på från sidan. Jag har gjort ett medvetet val att dra mig undan, tycker inte att det är värt det.. men den jag älskar tär det på... och honom bryr jag mig om...

söndag: unge herrn vakna fem... så ja fick massa gjort alldeles för tidigt på morgonen... efter frukost gick vi till lekplatsen, hela familjen- ja, roger, neli å sixten... mysigt.. men jobbigt... hade ett långt samtal med min man medan barnen grävde... om barnen, hans barn och våra barn, om förväntningar, om hur vi ska få T att förstå att det är bäst om... startade igång mig iaf.. lr mig e väl fel att säga.. huvet iaf...
tipspromenad sen... funkade la sådär.. neli va mindre pigg på det.. slutade med att hon och jag satt i bilen och väntade på roger och sixten medan dom gick...

kort och koncist... sån blir jag när nåt är jobbigt... trycker på play-knappen...

ta hand om varann...

fixar å trixar

ja.. inte bara jag... sixten e vaken oxå :/
han börjar bli sjuk, stackarn... å förut va han hemskt gnällig, men det var fel tid på dygnet så att säga... för sent för eftermiddagsvila och för tidigt för natten... så han fick va vaken, tvingades vara vaken är mer rätt uttryckt. sen somnade han gott uppkrupen hos mig..

tänkte passa på att dammsuga då.. men då vaknade han igen! ledsen, gosig, mysig.. nu pigg å inte det minsta mysig eller gosig.

läste på Towes facebook förut, granntjejerna hade kommit å velat leka med Tekla... Åh, säger jag.. så glad för deras skull.. å så avundsjuk för vår skull. det är mitt livs största önskan, den allra största.. att neli ska få kompisar som är hennes för att hon är hon; inte för att vi råkar känna föräldrarna.. skulle offra det mesta för det...

i kinna by idag på dan, skulle handla en vinteroverall till liten pajk. blev en sådan.. och en massa annat!! vi har förresten köpstopp.. inte för att det märks, men så är det. endast mat, förbrukningsvaror och medicin är tillåtna. men ursäkter är lätt att hitta.. samt sätt att skjuta upp...

funderar lite över det privata. en sak som berör mig , men som just nu gör mig förbannad och totalt ointresserad. man får inte bete sig hur som helst och tro att allt ändå är som det ska och brukar vara. och man får inte skylla på andra.. känner med min älskade.. men kan inte känna samma; det har på något sätt gått för långt för mig... tro nu ingen att det handlar om mig och min älskade.. vi är som vi alltid har varit; han och jag - vi...

hade planer för kvällen - inga stora eller världsomvälvande... mest planer... ger upp dom och kollar på Greys istället... Med lr utan Sixten...

På fredag kommer Neli och jag längtar... efter henne framförallt... men oxå efter fredagsmys! två månader sedan både jag, roger, neli och sixten var hemma samtidigt en fredagskväll... säger ju det; ska bli skönt att vara ledig från jobbet igen... har helt enkelt inte tid att jobba =) den som ändå var miljonär/miljardär/biljonär...

ta hand om varann..
/malin

omstart

vi börjar om från början...
jag börjar om från början...

Cornelia har varit här idag. Hon är egentligen hos sin pappa denna veckan men dagis var stängt idag så då fick hon vara hemma hos lediga mamma och lillebror. Mysigt trodde jag... Lr ja, mysigt var det, det är det alltid... MEN! Älskade fröken har haft fan i blick... och nog vet det där barnet vilka knappar hon ska trycka på för att trigga sin mammas tålamod... Efter ett par timmar med "det lilla extra" så fick Neli (och lillebror, han hänger lixom på) snällt leka själva på hennes rum. Jag kunde ta tag i allt det andra; det som lixom aldrig tar slut. Efter en stund gick jag in för att mest kolla lite...
Vad gör inte hon då? Hon som vet vilka knappar hon ska trycka på; även de som framkallar moderns goda sidor och som får ett modershjärta/funkisförälders hjärta att slå lite extra och pumpa igång värmen i kroppen... Jo, hon ger mig sin trollstav och tecknar att hon vill gå... Alltså, träna! Så det gjorde vi =) hon trava på och jag var varm (och öm i rygg och armar, men det hör till)... Sen myste vi alla tre; sjöng till Peter Pop, tecknade och var glada... En stund =) Tills Sixten kom på att han kunde ta Nelis saker på skrivbordet...Och neli kom på att då kan man slå sin lillebror... Då gick jag därifrån... Farligt nära tanken om hur lugnt det skulle bli denna kvällen om dom fick fortsätta i sin takt ;) ta det med ro... tanken var ironisk...

Faren kom å hämta Neli... Sixten fick ett bad.. å modern fick ta hand om sig själv =) R, han får jobba ikväll/inatt... Ger mig hjärtvärk att han ska behöva... Å så köra hem sen... Men jag litar på min älskade... Han vill hem till oss; vet att vi behöver honom, att jag inte är jag utan du, att vi inte är vi utan oss... Varandras förutsättningar...

Roger sa något klokt en gång... Hehe, han är rätt klok faktiskt (har ju 10års mer erfarenhet än mig) men detta va lite mer... Han sa att i vårt liv, iom Neli, kommer vi alltid ha ett nästa projekt... Det kommer inte ta slut, Malin... Nästa projekt påbörjas innan det föregående avslutas... Han sa det inte i bitter ton, eller för att vinna en diskussion utan mer som ett konstaterande... Vi kom på att då är det än viktigare att man inte väntar med att göra det där man vill till efter detta lr detta är klart; vi ska göra det med en gång!

Jobbar sista dan på lördag; sen ledig till 1/2-2010.. Skönt ska det bli! Å nödvändigt...Jag har bara jobbat i två månader, men ingen av oss har varit föräldraledig utan vi har pusslat ihop ett schema, som har inneburit att 6 av 7 dagar i veckan har någon av oss jobbat; ibland båda två med god hjälp av min mamma, mina systrar och min systerdotter som barnvakt. Det har gett oss en (1!) dag i veckan tillsammans; alltför ofta oxå tillsammans med någon form av yrkesgrupp, låt säga arbetsterapeut lr sjukgymnast. Vi har egentligen massor kvar på huset som behöver göras innan vintern.. Men den dagen, dom timmarna, vi har haft ledigt tillsammans, familjen.. den tänker jag inte slänga bort... vi är viktigare...

Ha det bra och ta hand om varann ..
/malin

tid tillsammans

igår hade jag en eftermiddag med bara cornelia. härligt. sixten e jag själv med varannan vecka, när roger jobbar å neli e hos sin pappa.. men neli e d inte så ofta som man får ha alldeles för sig själv =) nåt jag ska ordentligt tag i till hösten!!

vi började med att åka till hörcentralen, hörseltest. vet inte om någon av er har varit på den här typen; hon får sitta vid ett bord med högtalare och dataskärm på varsin sida om sig. ett ljud kommer, när audionomen ser reaktionen dyker det upp en bild på dataskärmen på den sidan som ljudet kom ifrån. igår var hon duktigare än vanligt - tänk att det kan göra så mycket att hon tecknar så mycket nu. när hon hörde ljudet så teckna hon vad det var hon hörde... men vänsterörat spelar oss fortfarande spratt efter spratt. hör hon på det örat?

sen gick vi till apoteket; köpte tabletter för rogers förstörda armbåge, vätskeersättning till resan och en svindyr kräm till dom små om utifall att dom bränner sig.. d e konstigt me mig; jag kan spontanköpa dyra saker; men förbrukningsmaterial som är dyrt skippar jag helst. som tidigare i somras när jag skulle köpa solskydd i sprayform; 199kr för en liten flaska. Och då försvinner den i sprayform snabbare i kontakt med vatten - man måste asså smörja oftare. det skar i ett hjärta att behöva lägga så mycket pengar på sån skit :S där hade vi ett par byxor till sixten, eller ett halsband till mor, eller en tröja till neli... DET hade varit bra spenderade pengar!

i alla fall... gick och fikade efter lasarettet... neli valde mellan en chokladboll och blåbärspaj, fastnade till sist för pajen.
vi satte oss till bords - körde rullstolen med ena handen och hade brickan i andra handen. va d e konstigt med folk; ser dom att man e på väg med barnvagn, rulle lr vad d må vara så förbereder dom inte plats (det vanligaste är ju att man använder en stol till sin handväska, en stol till shoppingkassar... dessa stolar ska oxå strategiskt stå en bit från bordet då man i brist på samtalsämnen lätt kommer åt att kolla sina fynd, ta upp mobil, rensa plånbok etc.) utan dom väntar tills man är precis intill, gärna ska man ha gjort ett försök till att komma förbi, innan dom reser på bakdelen för att flytta sina saker. Lr ännu hellre, helst ska man själv ha börjat med att flytta deras saker! funderar dock på om jag inte själv är likadan.. lr var iaf... innan livet förändrades; innan man aldrig var på stan utan antingen ett barn i rulle lr i barnvagn..

neli åt iaf sin paj och min chokladboll... jag ska ju inte göra så, men jag blir så lycklig, stolt, gråtmild, stor och stark när hon gör saker som "normala barn" gör; slarvar vid bordet med mening, vill smaka på mammas/pappas, säger till, pekar på folk och säger nåt...
därför får hon äta min chokladboll oxå...

toalettbesöket efteråt var en höjdare.. vi började packa ihop sakerna; då var det upptaget på toa... sen reste sig en kille å började gå mot dass... men snabba som attan var vi! och före honom kom vi... han blängde lite surt... men!! d e inte ofta man får fördelar för att man har nån form av funktionshinder, och eftersom de inte ges... så får de tas =) å inte kan han me å skälla till på en mamma som kämpar på med sitt stackars handikappade barn :/ ;)
den reaktionen man skulle velat ha är iof ett skäll, lr iaf det svenska blänget med obligatorisk suck efteråt... d e inte rätt, oavsett vem man är...

shopping sen... neli börjar tycka det är rikktigt kul med kläder! och oj vad ungen kan rulla då!! motivationen som gör det.. neli köpte kläder till roger från henne och sixten - till världens bästa pappa... glad blev han..

åkte till syster yster J och hämtade sixten sen... dom hade haft d bra =) syster N va där me så vi passade på att ta en kopp... Neli va inte intresserad av oss, eftersom kusin M va hemma.. syster J va lite konfundersam.. jag hoppas, jag hoppas, jag hoppas att hon inte funderar över det jag tror. ser hellre att hon funderar över det jag vill...

kort sagt, en härlig eftermiddag! och dag för alla del...

när vi kom ut från sjukhuset igår hade ja ett missat samtal på mobilen från nelis SG.. pratat in att hon fått tiden för nelis höftop. 3/9-09.
pratar mer om det när jag känner att jag kan prata mer om det.

/

höst i luften

d har baske mig redan börjat falla löv! från björkarna... ända sen vi flyttade till vårt alldeles egna nybyggda hus så har björkarna hälsat oss välkomna (?)... i somras var det pollen, här å där, överallt.. å nu asså löven.. d e tur man inte har annat å göra =) lr ännu värre, e allergisk...

i morse vaknade neli först.. hon har såna dagar ibland när hon, som egentligen e en sjusovare utan dess lika, vaknar FÖR tidigt... både för min och hennes skull... sixten vaknade strax efter det.. tog bägge barnen till våran säng, nu ska här mysas med mamma =)
men när mamma smet ifrån för ett snabbt toalettbesök passade neli på... så nu har sixten två vackra långa rivmärken i ansiktet, som en påminnelse om att neli var här först... ibland kan hon råka putta eller slå till honom av misstag, då e hon jättesnabb med att kramas och säga förlåt. men när hon gör det med mening.. då e hon precis som de flesta andra barn som blir påkomna med att göra nåt de inte får. försöker skratta och sedan skäms... i morse var ett sådant tillfälle..

nu hör jag hur det skvätter vatten i badrummet och sedan hur dom båda två skrattar.. tanken var att dom skulle tvätta sina händer men troligen blir det som alla andra gånger, ett badrum fullt med vatten och två barn som kan vridas ur.

idag ska neli till hörcentralen. sixten får passa på och ha sin moster alldeles själv under tiden, småsyskon ej välkomna eller vad det stod.
efter öron passar mor och dotter på att göra stan en liten stund...

när, var hur och varför...

hej...

efterhand som jag kommer in i det här och förstår helt hur man gör kommer introduktionen bli mer utförlig... detta får räcka för stunden...

neli e nu 5 år, fem å ett halvt snart närmare bestämt.. sixten fyller 7 månader på fredag... å det självklara blir då att man, som alla föräldrar (?) envisas med att hurtigt säga - va fort tiden går! vart tar den vägen egentligen, tiden!?!

men ja måste säga.. att för min del ÄR det så... var i h-e tar tiden vägen...
å nu ska jag snart börja jobba igen me.. dock bara 50%, men ändå... ont om tid har ja ju gott om nu, va händer då sen?
detta är svaret på frågan längst upp (när, var hur och varför)...
jag tänker blogga för att ha en variant av dagbok för mig själv som kan ge mig en hint om hur jag disponerar de 24timmar/dygn vi har getts..
å ja tänker blogga för att den tiden det tar är EGENTID... ni som vet vad d e, hör av er!
bloggen kommer oxå fungera som en sorts ventil - för jobbiga saker, för trista saker, för rätt kul saker, för vardagliga saker, för helkul saker, och för känslor och tankar som man inte alltid kan få ur sig på nåt annat sätt än att skriva ner det...
sen tänker jag blogga för att jag tror att det är rätt kul oxå =)