ja, så var det då den där omstarten...

vart ska jag börja?

allmänt - hur mår vi?

neli - vad händer, vad gör fröken filur? skola, dagis, kropp och själ?

sixten - lite större nu än sist?

roger - hur mår han nu?

sjukdomen - den som fanns där hela tiden, latent... som visade sig.. och nästan kastade omkull oss?

bröllopet - dagarna rusar fram till den dag jag blir fru.. =)

skolan - hinner jag med? och hur är det egentligen?

huset - vad vill vi göra? Finns tiden, pengarna?

vardagen - hur ser den ut?

malin - vad händer inom och utom dig?

nu har jag ju inte så särskilt många läsare... men tar gärna emot förslag...

kram på er! jag fortsätter med min omtenta så länge ;)

så var vi där då - omstarten

tänker ta en dag och skriva ner de senaste månaderna... för dom känns nästan overkliga just nu...
eller så kommer jag inte göra det.. eftersom det skulle vara en omstart, en ny start.

så så får det bli.. här och nu är det som gäller... den som undrar får fråga lixom =)

minst ett inlägg om dan, det ska jag väl klara...? jag menar, det är ju inte så att jag INTE sitter vid datorn minst en gång om dagen ;)

så detta får väl anses vara dagens inlägg dårå.. kasnske det kommer ett till, men med innehåll ;)

nytt liv...

ett nytt liv är på ingående... det är det ju alltid såhär efter nyår, men nu är det mycket som händer... inte bara av gott, men inte bara av ont...

ser framåt, ser en ljusning... den är inte nära, men den finns =)
i nöd och lust...

de älskade tre

oj!
denna tid som springer...
neli å roger har redan varit på¨bräcke en vecka, och hemma därifrån en helg. sixten har "fyllt" ett år och två månader och jag är snart färdig med första kursen! Livet är underbart =)

har varit och hälsat på neli och roger idag igen. det är lite konstigt att hälsa på sitt barn, men det är ju det jag gör. det är neli och roger som bor där, det är dom som upplever detta tillsammans. och dom gör det galant!
och neli, mammas älskade älskade tjej... vad stor hon är! och smart! och hur häftig som helst... när den ungen är den ungen finns det inte en människa i världen som kan komma undan henne; skrattet, buset och det eviga full-i-fanet... mammas älskade tjej...

och sixten... han promenerade 100m häromdagen! det är tamejfan inte illa för enn ettåring (förlåt, ett år och två månader...) och han är ju alldeles underbar... roger tyckte inte det var lika underbart men det var fantastiskt att se när sixten sprang efter pappas bil och smågrät när roger skulle åka till jobbet. kan tyckas elakt men han var så fin då, vår store lille pojk...
som ska bli fotbollsspelare när han blir stor... men han måste nog öva lite.. ganska mycket egentligen... han har en större talang för gitarren och att sjunga, precis som sin far.. men jag och roger (ffa jag) har ju bestämt att han ska bli en musicerande fotbollsspelare, inte en fotbollsspelande musiker...
så varm man blir i hjärtat när han hämtar en bok, drar i en och sen sätter sig tillrätta i ens knä för att läsa bok..

mina barn och min man... det, mina vänner, är livet... varje dag...

kram

våran lilla kille har blivit stor! oj! när händer sånt egentligen?? han har i alla fall börjat dagis; lr ja, börjat skolas in så sakteliga... nu har ju inte jag (mamman!!) varit med dom här två dagarna som gått; men jag har hört av han `(pappan!) att d funkar bra =)

vi har varit lediga tillsammans hela familjen i helgen - härligt och välbehövligt.. och fått tid att sitta ner och prata med roger, diskutera frågor - etik, moral, samhälle, politik. sånt där som vuxna gör. och pratat resa och vilja, sånt där som förälskade gör =) livet är härligt...

imorrn tänker jag vara ledig... av flera anledningar: känns löjligt och onödigt att åka ner till gbg (1,5h dit) för att gå på föreläsning en timme, för sen måste jag åka hem (1,5h igen) för vi ska ha möte med assistansbyrån klockan 14. Det är en god anledning. Men framförallt vill jag väcka barnen och äta frukost med dom. jag vill vara sixten på dagis, jag vill hämta neli efter dagis, äta mellanmål och snicksnacka lite. jag vill läsa tidningen i lugn och ro. jag vill dricka kaffe och prata med roger. jag vill plocka och städa efter barnen. helt enkelt, jag vill vara del av vardagen med familjen, jag saknar dom! så imorrn tänker jag vara ledig...

hade en mycket intressant diskussion med roger om "I love CP".. så fan jag gör! men mycket bra har kommit med nelis diagnos också.. förklarar mer en annan dag..

kramas!

leva på sparlåga

det är lite mycket på en gång just nu... skola för mig, jobb för roger, dagis för neli, inget dagis för sixten. samtal, möten, att göra-n... snart regionhab i tre veckor för att direkt efter det köra intensivt på move & walk i fyra veckor... som sagt, det är lite mycket på en gång nu.. ovanpå det har min pappa precis dött, hade begravning igår och först nu känns det som att man kan gå vidare... nej, jag har inte grävt ner mig i sorgen´, men det har känts som att man väntat på något.. å nu vet jag vad det var jag har väntat på...

roger sa till mig idag: -jag skulle så gärna vilja höra dig säga att du längtar efter mig.. för just nu känns det som att jag är någon som tar hand om barnen och hemmet...

vad han inte kan förstå.. lr vill för den delen.. är att jag längtar efter honom så det gör ont i mig; längtar efter honom, efter oss, efter vi.. längtar efter tiden till oss, för just nu är det den som får försakas...
men det är just det.. när det är såhär mycket; när vi möts i dörren mellan skola och jobb; när roger inte får sova ordentliga tider, när jag går runt och är orolig för honom, att han måste ta hand om sig själv.. hur nära vi än är.. så blir vi långt ifrån varann då..
kan inte förklara bättre än så... jag och roger är alltid närmst, har alltid varit och kommer alltid vara.. men; kalla det försvarsmekanism från min sida... vid såna här perioder (och denna är RENT UT SAGT FÖR JÄVLIG; jag kallar det inte ens ett liv för tillfället, det får nöja sig med att tilltalas en period) så gör jag precis som med annat som är för jobbigt... jag placerar det i ett gömt skrymsle.. där får det ligga och verka och värka, för att sen minska... och då, när livet ger tillfälle, då tar jag fram och pratar om det...

men inte under tiden; det går inte.. för då skulle jag inte få ihop det... som jag och en annan CP-mamma pratade om häromdagen.. just när det är som mest att göra, när man inte har uttrymme lr tid lr ork ens för att städa lr titta på tv för den delen; då är det som att man trycker på en play-knapp och kör på; tills dess att perioden är slut...

jag älskar mín man, han är ju bäst helt enkelt =) och snygg för den delen =)

alla dessa goda ursäkter

sitter och pluggar nu; bara så ni vet... "modern teoribildning i socialt arbete" är boken jag läser...
men jag har tagit fasta på en sak som hon som föreläste om studieteknik sa - pausa! så d gör jag =) i tid och otid...

jag måste lära mig detta jag vet.. men jag är fullständigt värdelös på att plugga hemma! finns ju så mycket annat att göra... sen om d e så mycke roligare vet ja inte.. men d e annat...

de två älskade sover sött.. dom har spenderat dagen hos moster N; och då e dom alltid trötta efteråt... Vet inte vad hon gör med barnen.. men hon gör d bra =)
längtar till jag får träffa mina barn... en hel dag..
längtar till jag får umgås med min man, en hel helg...

funderade igår på om jag borde vara "mer ledsen", mer nedgrävd osv... men sen så kom jag på... att sorgen inte syns betyder inte att den inte finns där.. i mitt fall kikar den fram då och då... idag ringde jag till pappas telefonsvarare när jag tänkte för mycket... det kändes bra...

i övrigt brhöver jag en synundersökning... behöver den mycket! (men iof kan jag ju använda vila ögonen som en ursäkt för att göra annat..?)

imorrn kickar 5årsgruppen igång för neli - tigrarna heter deras grupp... å imorrn ska dom iväg å åka pulka.. bara dom, dom stora barnen... neli tyckte jag, roger, sixten, moster N, kusin M, kompis S med dotter E skulle följa me... Besvikelsen var stor när hon förstod att ALLA hade nåt annat dom var tvungen att göra; jobba, skola etc.. Ja, suck... e inte livet så enkelt ibland =)

å våran stora lille kille.. ska börja dagis om ett par veckor... herregud, han föddes ju nyss! ´för att vara nyfödd e han riktigt duktig på å gå ;) vandrar omkring här hemma, flyttar saker... fixar... e tillfreds...

dessa två, de älskade två... vad skulle jag göra utan dem? ¨ och den sista pusselbiten i min alldeles egna treenighet, Roger... vad skulle jag göra, vem skulle jag vara... utan? Känns tryggt att aldrig behöva få svar på det...

jaha ja.. Malcolm Payne kallar... får väl göra honom sällskap en stund... tills jag kommer på nåt annat...