att möta döden..

har varit och tittat på pappa en sista gång idag.. jag vet inte vad jag hadé väntat mig och jag kan inte svara på om "förväntningarna" infriades... Jag vet att det var lugnt och harmoniskt, jag vet att det kom några tårar, jag vet att det var tryggt att ha Roger där...

Jag har sett en död människa förut... Men skillnaden då var att jag var med när han dog; när de stängde av respiratorn.. Och sen fick vi komma in igen nån timme senare och säga farväl till honom; där han låg fridfull och fortfarande "ganska rosig om kinderna" (ursäkta uttrycket)...

skillnaden idag var att.. pappa har varit död i över två veckor... det blir på något sätt mer uppenbart att han är död; det syns på ett annat sätt.. förgängligheten pågår hela tiden; den blir mer tydlig nu... Den största skillnaden är nog att det var min pappa som låg där... men det såg inte ut som min pappa på nåt sätt... för insjunken... för död...

men det känns bra.. att ha sett honom... tror jag...
skulle vilja se honom en gång till, i livet, och i döden... men sen skulle jag vilja se honom en gång till... som min syster L sa.. sista gången räcker aldrig; det behövs alltid en gång till...
sorgen är inget man kommer över, den är något man måste gå igenom..

vill titta på kortet.. men vågar inte... att möta döden ensam, om än bara på kort klarar jag inte.. inte än..
så jag väntar... till roger är här..

igen pappa... om ja bara fick se dig igen...

sov gott pappa - för evigt

min pappa är död.
men vi vet inte när han dog.. i fredags? i lördags? i söndags?
vi vet bara att vi försökte få tag på honom över helgen men inte fick nåt svar. och vi vet också att min syster med polisens hjälp tog sig in i hans lägenhet.
Och hittade honom död i sängen.

han har försökt ta sig upp ur sängen när hans kropp inte ville mer.
ena benet var svängt över sängkanten, likaså ena armen.
då dog han.
jag vet inte vad som hände; jag kan bara hoppas att han slapp ha ont; att hans allra allra sista tid i livet inte var panik och ångest utan att bilder på alla oss, hans barn, fanns på näthinnan där vi vinkade hejdå, och berättade för honom att vi älskar honom.
jag tror det var så...

god natt pappa... sov så sött...
tills vi ses igen

sitter här och sitter

sover hos min syster inatt.. och det har ingenting med tidigare inlägg att göra... bestämt en vecka tillbaka.. roger behövde sin egentid; inte bara den utanför hemmet, utan oxå den i hemmet, själv... utan mig, utan barn...

så jag sover hos min syster inatt; jag och sixten... Cornelia är hos sin pappa., men imorrn ska jag och fröken till öronläkaren; vilken gång i ordningen vet jag inte... det rinner, det geggar, det byter öra... å vi är rädda att det hörande örat ska ta skada av inflammation efter inflammation... men hon är som vanligt tapper våran tjej, som vanligt tapper... Den som ändå kunde föreställa sig vad som krävs av henne för att göra allt det hon gör... att vara den hon är =) våran tjej...

ikväll ska roger spela elgitarr för grannskapet... glad att jag inte är hemma.. dels för att öronen skonas.. men så är jag heller inte så mucket för det.. dansband, pojkband och framförallt vår käre lasse är min grej. och cornelis.. finns ingen, och här skryter jag ;), som är så bra på att sjunga hönan agda som jag är; det är i min själ en sanning.

trött i ögonen nu; dålig sömn, mycket tårar idag, rengöringsmedel från ett hem som håller på att bli julfint. men glad. och fridfull på nåt sätt. lugn och rofylld. känner mig bra. och framförallt lycklig.
vill bara ha mig, neli, sixten och roger.. ingen annan-. min familj är inte större än så; samtidigt som den visst är det. men vi fyra; det är vi...

må gott.. sov gott...