sitter här och sitter

sover hos min syster inatt.. och det har ingenting med tidigare inlägg att göra... bestämt en vecka tillbaka.. roger behövde sin egentid; inte bara den utanför hemmet, utan oxå den i hemmet, själv... utan mig, utan barn...

så jag sover hos min syster inatt; jag och sixten... Cornelia är hos sin pappa., men imorrn ska jag och fröken till öronläkaren; vilken gång i ordningen vet jag inte... det rinner, det geggar, det byter öra... å vi är rädda att det hörande örat ska ta skada av inflammation efter inflammation... men hon är som vanligt tapper våran tjej, som vanligt tapper... Den som ändå kunde föreställa sig vad som krävs av henne för att göra allt det hon gör... att vara den hon är =) våran tjej...

ikväll ska roger spela elgitarr för grannskapet... glad att jag inte är hemma.. dels för att öronen skonas.. men så är jag heller inte så mucket för det.. dansband, pojkband och framförallt vår käre lasse är min grej. och cornelis.. finns ingen, och här skryter jag ;), som är så bra på att sjunga hönan agda som jag är; det är i min själ en sanning.

trött i ögonen nu; dålig sömn, mycket tårar idag, rengöringsmedel från ett hem som håller på att bli julfint. men glad. och fridfull på nåt sätt. lugn och rofylld. känner mig bra. och framförallt lycklig.
vill bara ha mig, neli, sixten och roger.. ingen annan-. min familj är inte större än så; samtidigt som den visst är det. men vi fyra; det är vi...

må gott.. sov gott...

att hitta sin balans

Det hände en grej för en å en halv vecka sen... I korta drag kan man säga att R ramlade ner på jorden ordentligt, lr sprang in i den där väggen som vi egentligen borde upptäckt tidigare; han sprang in i den ordentligt... så tror jag att det var i alla fall.
Ambulans, barnvakt, oro... Men ingen gråt, inga tårar.. ska inte visa honom att jag är orolig, att jag inte vet om jag vågar släppa honom med barnen, ska han verkligen köra bil? samtidigt som jag måste putta honom framåt... du måste våga, ha inte dåligt samvete, inget hände, du körde inte av vägen, vi mår bra...

för varje dag som gått sen dess har jag funderat, ältat, vänt... vad var det egentligen som hände? kommer det hända igen? vad betyder det för våran familj, för oss? Hur kan jag hjälpa honom... utan att ömka, utan att klandra...

men han klandrar mig... mig och barnen... det sa han idag... visserligen i vrede.. men ändå? kan man på eget bevåg lägga till ilskna/panikslagna/rädda människor till kategorin - av dem får man sanningen (tillsammans med barn och fyllehundar).. tror egentligen inte han menade det så... på det sättet.. men vi har alla del i hur han mår; självklart har vi det. men ingen bär all skuld.

vi har sagt till honom att han måste tänka på sig själv; att ta hand om sig själv... men nu... nu har det gått överstyr.. min man är inte min man längre.. han är precis som vanligt, men ändå så olik sig själv.. det är det där med att hitta sin balans.. inte allt, inte inget; men lite av var.. det jobbar vi med nu; var för sig men samtidigt tillsammans... vi klarar detta oxå, som allt annat...

tillsammans har vi en bi-polär sjukdom, jag och Roger... Han står för maniskheten och jag står för depressiviteten... vi bildar ett bra par :)

de mina...

just nu vill jag bara visa er mina änglar.. stora som små =)

är han så gnällig egentligen?

bara varit jag och sixten hemma idag...

och som svar på frågan däruppe.
JA DET ÄR HAN!
av 10 timmar mellan morgonvaket och nattsömnen har han sovit, säg 1,5timmar. sen har vi varit och handlat, tog en timme. då har vi 7,5 timmar kvar av hans dag. total ättid av dom, cirka 1,5 timme.
återstår 6 timmar. burit på honom 1 timme av dessa. kvar 5 timmar.
han har lekt själv eller med katten Fritta totalt 1 timme.
Kvar är 4 timmar av gnäll och dra mamma i kjolen-beteende; något jag inte uppskattar. Därför trött i huvudet nu :/

Säger inget mer om det.. Imorrn är en ny dag.. Å då jäklars min bästa herre ska vi komma överens... =)

Ta hand om...

liten blir stor.. eller har hon varit det hela tiden?!?

var på informationsmöte på grundsärkolan igår... Närdom frågade efteråt vilka tankar som kom till oss kan jag bara citera min man:
-"det enda jag kan tänka på är att hon börjar bli så stor"

Cornelia.. Mammas tjej som jag vet börjar bli stor... Men så stor? Skolan? Men jag då?
Det var ju igår som vi kämpade med att hon skulle lyckas hålla sitt lilla huvud centrerat i mitten, när vi trugade med leksaker för att få henne att lyfta sitt lilla ansikte mot oss, om än aldrig så lite. Det var ju inte länge sedan vi blev överlyckliga när hon gick i sin gåstol och faktiskt förflyttade sig! Det var bara häromdagen som jag klippte hennes första hårlock. För bara några dagar sedan tecknade hon sitt första ord!...

Nej, malin... Hon är stor nu... Ni har tom smugit in ett par svordomar bland tecknen ni lär henne för att hon som andra barn ska kunna svära å sedan få en tillsägelse.
Igår var det som hon var på dagis och lekte med sina kompisar. Det var inte så längesedan hon sprang ifrån dig i affären; på egna äventyr.
Det var häromdagen som hennes moster gjorde snygga rastaflätor i hennes långa ostyriga hår. För bara några dagar sen ville hon vara för sig själv och bad dig gå och stänga dörren efter dig...
Nej, malin hon är stor nu...

flytta bussar

slår ett slag för ett fantastiskt initiativ! å vad det ska bli roligt!!

saknad...

Cornelia är hos sin pappa denna veckan... Saknar henne med en intensitet som inte ord kan beskriva... Går in på hennes rum på kvällen när det är dags för mig att lägga sig, en sista smekning över kinden innan natten kommer.. Men hon ligger ju inte där... Hon snusar ju så gott hemma hos sin pappa..
Tänk hur bra hon har det egentligen, våran stora tjej... så många människor som älskar henne, som är där för henne...
Innebär det då att jag är en stor egoist som verkligen vill att hon ska vara här jämt.. Ta ifrån henne tiden med sin pappa. Ta ifrån T tiden med sin dotter...
Kan inte svara på såna frågor...
Vet bara att det gör ont...

inte haft tid..

har haft en bra helg =) men en son som inte riktigt är nöjd, inte riktigt kommer till ro... fel period i livet, utvecklingfaser, mycket fläng... många förklaringar finns det... lr så är det bara så det är just nu..

var på markbor mot rasism i lördags, med syster N och vän S med barn E. Kul! provsmakade mat; de finska priogerna var riktigt riktgit goda!

Fars Dag i söndags.. Jag & Sixten bakade scones till R. Fick frukost & present på sängen.. Mysig förmiddag. Roger skulle jobba sen; jag å Sixten åkte till mormor och "morfar" och firade Fars Dag.. H, på många många sätt är du min far...

en bra dag

idag har varit en bra dag... det enda jag måste lära mig är att sluta tänka i timmar.. om jag är hemma tills då hinner jag göra det tills dess, det tar så och så lång tid..! vart lutar det egentligen?

varit i hyssna och hälsat på vän S. Ibland kan det vara smärtsamt att vara där, eftersom hennes dotter är lika gammal som N. Det kan göra riktigt ont ibland när jag tänker på hur mycket kul dom skulle haft; kunde ringa varann - sova över, leka, hitta på spännande saker... så jag gör som vanligt. tänker tanken och stänger sedan in den i det där skrymslet inom mig där allt jobbigt får bo.

men som sagt! det har varit en bra dag... vi åt kebab, drack för mycket, rökte dock för en gångs skull inte för mycket, bara lagom =) och hon övertalade mig att köpa en del av hennes skönhetsprodukter från mary kay, saker hon beställde i en svag stund kände att hon skulle bli en toppenförsäljare av dessa dito =) funkade ju på mig iaf... trots sektstilen de har på sina sammankomster; betygssätt på kläder, hår, makeup och sånt... allt för den vackra rosa bilen, som i verkligheten de under får arbeta för att arbetsledaren ska få... ja suck.. men grejerna fungerar på min hud; efter ett par veckor.. de första två veckorna presenterar jag mig själv som malin prickekorv.. men, kort sagt.. det var en win - win situation (när får man annrs använda ett sånt uttryck!?!) S skuld till sig själv blev mindre och jag köpte bra grejer till ett bra pris... Lr ja, det va egentligen inte, för priset har vi inte bestämt än...

Idag hade jag då samtalet med Nelis pappa; om att hon borde bo hos oss mer. Var faktiskt (!) lugn och saklig, drog mina argument, berömde honom för det han gör, kritiserade honom för det han inte gör.. sa att det inte är nåt som kommer vara för evigt, utan att det känns som att det är bra just nu, för honom, för oss, men framförallt för henne.. han kändes som att han skulle suga mer på den karamellen...

neli åkte till sin pappa idag, roger jobbar, sen ut med jobbet, sover där för att börja jobba imorrn igen.. bara ja å sixten hemma alltså.. en lugn kväll för mig själv tänkte jag.. liten pajk somnar tidigt.. trodde jag.. sixten sov i bilen hem från S och var därmed inte trött när det var dags för honom att vara trött.. Men oj vad jag har skrattat!! den ungen; att katten Fritte godtar detta.. dra i svansen, rycka i öronen, hålla i den lurviga pälsen och gosa in hela huvudet.. Och skratta förstås...
saknar min dotter, mer för varje gång hon åker till si pappa.. vet att hon behöver honom oxå.. men när tiden är så knapp och går så fort den veckan hon är här känns det som att man inte har hunnit vara med henne när fredagen kommer.
jag förstår hur man kan dö av brustet hjärta; mitt brister lite grann varannan fredag..

har två härliga ungar =) och en underbar man =)
och har ätit god prinsesstårta till kvällsmat =)
(hur gick sången? ja, på måndag, ja då ska ja börja banta... =)

ta hand om varann...

vänner och familj

hej..

vi är ett stort gäng CP.mammor och pappor som näterkar via mail. det senaste har vi diskuterat kring vänner som har försvunnit. tänkte att jag skulle skippa att vara med i den diskussionen, trots att det ligger mig nära hjärtat. att ligga nära hjärtat innebär här att det gör ont, nästan för ont ibland. men jag satt och läste blogg igår och blev så inspireras att sophia var så öppen och stark att jag kände att jag oxå kan.

När jag var yngre hade vi fullt hus för det mesta; hittade alltid på något, var aldrig hemma. när jag och cornelias pappa träffades var det partaj, det var fika, det var umgås... Så blev jag gravid, fortf mycket utgång, utan alkohol dock. fortfarande mycket fika, fortfarande mycket umgås.
så föddes då mitt hjärta; både bokstavligt och bildligt... och det var fortfarande mycket fika och mycket umgås. Sen började möten, träffar och annat komma, iom att vi blev inskrivna på hab. man hade inte alltid tid; det bar lite mer emot att skaffa barnvakt osv.. När neli var liten var hon ganska jämlik sina jämnåriga men ju äldre hon blir desto mindre lik dem blir hon; dvs hon blir också tyngre och tuffare att "jobba med". på många sätt är hon enklare, men på många sätt svårare.

idag sitter jag här och har inte en enda vän kvar från då... det skär i hjärtat, skulle ljuga annars. samtidigt som det startar igång tankar om riktiga vänner, i vått och torrt, i med- och motgång.. är det riktiga vänner som inte fortsätter ringa för att man inte alltid har tid eller lust eller ork att hitta på något? för att man inte alltid är på humör för att prata? nej, jag tycker inte det.. De flesta dagar är jag precis som jag brukade, på de flesta vis. andra dagar är jag precis tvärtom. men så sätt har jag alltid varit sådan att jag drar mig undan när det blir för mycket; börjar umgås igen när kurvan går uppåt. den största skillnaden på mig nu och då är att jag har ett MYCKET större behov att få vara ensam, helt själv. Det kanske helt enkelt beror på att jag aldrig är helt själv.. därför blir behovet större.
har inte många vänner idag, bekanta finns men inte vänner. Min man är min bästa vän; mina systrar är där oxå...

Mina systrar.. min familj...
ända sedan cornelia föddes har jag 100%-igt kunnat lita på att söstra J och N finns där när jag behöver, tar emot mig när jag faller. Kan ringa mitt i natten, åka dit för att gråta, skratta, få hjälp, eller bara vara. Tack! Mamma hjälper till hon med; hon är mormor på riktigt... Tack!
sen har jag en syster som inte kan Neli; hon har inte visat intresse för att lära känna henne och jag har inte försökt. Bor längre bort med..
Där är också problemet... jag har ett mycket stort behov att folk visar att dom är intresserade, att dom vill hjälpa till. Ser jag inte det så skiter jag i det. Syster J sa till mig: du vet att vi finns här för dig... Men malin, du måste lära dig att svälja stoltheten och be om hjälp. Smärtsamt, sant och skapar tårar.

I år har det varit jävligt! Riktigt jävligt. Kan inte räkna de dagar och kvällar jag har gråtit själv, med roger, med barnen... Ingen som ser, ingen som vet.. Funkar fasaden funkar det inre..?

Jag jobbar på att hitta min grej; vill så gärna vara aktiv och jobba för Neli och hennes likar.. men vet inte vart jag ska börja eller hur det ska gå till...
behöver, behöver, behöver...

avslutar med att svälja stoltheten och be om hjälp....

/malin

helgen som var

jobbade dag i fredags... slutade i tid så ja kunde hämta neli på dagis =) bara vi hemma sen... fikade å myste ner oss på soffan framför Pippi (men den e inte så bra längre)... Roger och sixten kom hem, hade hämtat L.. Tacos, Idol å somna på soffan... FREDAGSMYS!

Lördag jobbade ja 7-21... två timmars rast på mitten.. tillbringade dom i anhörigrummet på hemmet... sov som en gris.. vakna frusen.. när jag kom hem hade flickorna tjejkväll.. hade ingen annanstans att vara antar ja.. för annars springer dom ju inte ´direkt ner dörrarna till oss.. Att bli utnyttjad är underskattat.. Skämt åsido... Tycker det är bedrövligt, jobbigt och hemskt att se på från sidan. Jag har gjort ett medvetet val att dra mig undan, tycker inte att det är värt det.. men den jag älskar tär det på... och honom bryr jag mig om...

söndag: unge herrn vakna fem... så ja fick massa gjort alldeles för tidigt på morgonen... efter frukost gick vi till lekplatsen, hela familjen- ja, roger, neli å sixten... mysigt.. men jobbigt... hade ett långt samtal med min man medan barnen grävde... om barnen, hans barn och våra barn, om förväntningar, om hur vi ska få T att förstå att det är bäst om... startade igång mig iaf.. lr mig e väl fel att säga.. huvet iaf...
tipspromenad sen... funkade la sådär.. neli va mindre pigg på det.. slutade med att hon och jag satt i bilen och väntade på roger och sixten medan dom gick...

kort och koncist... sån blir jag när nåt är jobbigt... trycker på play-knappen...

ta hand om varann...